Igår var det två veckor sedan det där hemska hände. Det finns i mina tankar hela tiden och jag förstår inte riktigt att det verkligen har hänt. Verkligheten blir plötsligt så påtaglig. Livet kan försvinna så fort. Jag har lovat mig själv att sluta vara rädd för olika saker. Det begränsar mig i mitt liv, begränsa de. Vi, jag och mina syskon ska åka ner till huset för att se till det, minnas, skratta och gråta. Ingen är perfekt man kan bara vara just den man är. Göra sitt bästa och glädjas åt det små sakerna i livet. Jag tänker på dig, alltid! Jag minns dig och din plats i mitt hjärta är förevig<3